_______________________________________________________

God kväll.
Så var man sjuk igen då. Jag förstår inte var det kommer ifrån? Är det pågrund av att hösten (vintern) smyger sej på, eller är det mitt immunförsvar som har rasat? Är det kanske stress som utlöser det? Kanske för att man träffar så mycket folk?
Jag får aldrig något riktigt svar från läkarna heller, de ser ingenting speciellt, jag ska bara ta det lugnt och va hemma.
Igår var jag återigen på vårdcentralen och gjorde lite tester, halstest, blodprov och så fick jag ta ett sånt där i näsan för att kolla om det är influensan. Hoppas inte på det sista iaf.
Jag brukar va sjuk högst en gång om året men nu har jag varit sjuk tre gånger på 9 månader, är inte det konstigt? Det tycker iaf jag.
Nu vill jag bara va hemma och vila upp mej så jag blir HELT frisk och slipper bli mer sjuk. Jag vill inte ringa till jobbet och säga att jag inte kan komma och jobba, jag vill inte bara ligga hemma i soffan i en vecka och knappt orka gå till toaletten.
Kan känna mej hyffsat bra fram tills jag ska göra någonting, som att ta någonting att äta, dricka, gå på toaletten (!), så fort jag gör någonting som inte räknas som ligga i soffan och glo på dumburken börjat huvudet dunka och näsan rinna. Det är som att kroppen tvingar mej att ligga kvar och vila än att göra någonting som anstränger den. Är inte det konstigt? Det är jobbigt.

Är det en varning att jag ska ta det lite lugnare och kanske t.o.m. skaffa mej ett lugnare jobb, kontor? Hmm, I dont know. Jag trivs jättebra på jobbet och alla arbetskamrater är underbara och jag skulle sakna dem om jag slutade men min kropp kanske inte klara det? Vad vet jag. Man kan ju inte precis fråga kroppen och eftersom jag inte vet vad jag vill göra med mitt liv så är det så svårt att avgöra.

Ska man ta vara på de få sjukdagar som läkaren sjukskrev mej på så jag får vila upp mej på riktigt? Eller ska jag gå och jobba så fort jag känner att jag kanske klara av det och kanske behöva gå hem istället?
Det är så svårt, jag hatar att sjukanmäla mej, det känns som jag smiter från att jobba på något sätt, iaf så känns det som att ledarna på jobbet tänker det om mej.

Nu ska jag inte tänka mer på det, vi får se hur jag mår och mår jag inte bra så ska jag såklart inte jobba, thats it!

Christin Wigren